Krondroppsnätet - för att mäta nedfall av försurande ämnen

Atmosfäriskt nedfall av svavel och kväve är den främsta orsaken till försurning av mark och vatten. Försurade sjöar var det som först uppmärksammades. Effekterna är påtagliga och sedan 1980-talet genomförs omfattande kalkning av sjöar och vattendrag i Sverige.

Nedfallsmätningar

Sedan 1987 har Luftvårdsförbundet undersökt nedfall av försurande luftföroreningar (svavel och kväve), markvattnets sammansättning och sedermera även lufthalter. Metodiken följer nationell och internationell standard och syftet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader, utveckling i tiden samt konsekvenser av det sura nedfallet. Liknande mätningar görs i flertalet län i Sverige.

Undersökningarna har oftast samlokaliserats med provytor som Skogsstyrelsen har haft. Det innebär tillgång till övrig information om skogsbeståndet såsom markförhållanden, trädålder, tillväxt, barrkemi, skogsskador i form av kronutglesning etc. Tyvärr la Skogsstyrelsen ner denna verksamhet 2013.

På Krondroppsnätets hemsida finns mer information om programmet och dess resultat. I stora drag kan sägas att nedfallet av svavel har minskat kraftigt sedan mätningarna startade, medan markvattnet fortfarande är surt. Figuren, från IVL, visar alla lokaler som har använts för krondroppsmätningar sedan starten. Lokaler med röd symbol har pågående mätningar (2017) medan mätningarna vid lokalerna med svart symbol har avslutats.

Alla undersökta lokaler i Kronobergs län framgår av kartan till höger och tabellen nedan.

Utveckling i tiden - Resultat från länet

Nedfall av försurande svavel

Utvecklingen kan visas med hjälp av fyra ytor.

Knapanäs är en granyta som varit med från start 1987 och fram till 2010 samt tre aktuella ytor som startade 1996, varav Attsjö utgörs av tallskog. 14 år av parallella mätningar visar att svavelnedfallet följs åt tämligen väl på de olika platserna.

Diagrammet visar också att nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt sedan 1987. Under de senaste åren har det varit i nivå med vad som kan vara långsiktigt hållbart, vilket är mycket positivt.

Nedfall av kväve

Nedfall av kväve kan vara både gödande och försurande beroende på hur mycket som faller ner och hur mycket som tas upp av befintlig vegetation. Figuren nedan visar mängden oorganiskt kväve som deponeras till marken via krondropp, efter det att en del kväve tagits upp redan i trädkronorna.

Tillsammans med de mätningar som görs utan trädkronornas inverkan (nedfall på öppet fält) visar resultaten att kvävenedfallet är större än vad som anses långsiktigt hållbart. Nedfallet av kväve visar ingen tydlig tidsutveckling. Däremot är det tydligt att nedfallet är större i länets västra delar än i öster.

Undersökning av markvatten

Resultaten visar att det är relativt surt i länet. Inte ens i Attsjö, som har en obruten mätserie sedan 1996, finns tydliga tecken på återhämtning från försurning.

Mätningar på andra sidan Blekingegränsen indikerar viss återhämtning från försurning och sannolikt finns liknande utveckling även i vårt län.

Både granytan i Tagel och Angelstad har flyttats på grund av stormpåverkan. Det gör resultaten svårtolkade eftersom markvattnets sammansättning varierar även inom ganska små områden. För Angelstad, som flyttades något hundratal meter i oktober 2013, är detta väldigt tydligt. Hittills utförda mätningar visar riktigt surt markvatten på denna plats, runt pH-värde 4,4 och höga värden av giftigt oorganiskt aluminium.

Metodik och data

Provtagningsplatserna är samordnade med skogliga observationsytor. Stationer har bytts ut efterhand på grund av avverkningar m.m.

Metodik för undersökningarna finns att ta del av på IVL:s sida om krondroppsnätet, www.krondroppsnatet.ivl.se, liksom IVL:s samtliga rapporter från projektet. Resultat och data från mätningarna (deposition, markvattenkemi, lufthalter och modellresultat) finns också där att hämta hem.

Provtagningen sker en gång per månad dels av föroreningar i nederbörd (vått nedfall) och dels i så kallat krondropp, d.v.s. den nederbörd som har passerat genom trädkronorna och tagit med sig de föroreningar som fastnat i trädkronorna mellan regnen (torrt nedfall). Mätningarna av vått nedfall (öppet fält) upphörde 2001 för alla stationer, men återupptogs oktober 2006 i en station, Tagel (bekostas av Naturvårdsverket). Dessutom mäts nedfallets effekter på markvattnet på alla nuvarande platser tre gånger om året. Markvattnet provtas med så kallade lysimetrar som är nedgrävda cirka en halv meter i marken.  Resultaten sammanställs i årliga rapporter och presenteras dels på förbundets årsmöten. Rapporten publiceras, se fliken Rapporter och på IVL:s sida om krondroppsnätet.

Skogsvårdsorganisationens skogliga observationsytor

Manualer för etablering av provyta
1. Manual - utläggning av nya obsytor (inkl bil 2 Urvalsprotokoll). Skogsstyrelsen Sture Wijk. Version 1995-04-21 - Testupplaga
2. Manual - utläggning av nya obsytor. Tilläggsanvisningar 1995-05-24. Skogsstyrelsen Sture Wijk.
3. Manual - utläggning av nya obsytor. Tilläggsanvisningar 1995-09-29. Skogsstyrelsen Sture Wijk. 
4. Anvisningar. Observationsytans placering, form och storlek. 1995-06-30.
5. Placering av mätutrustning och provtagning. Förslag 1995-09-29. 

Folder om vad en obsyta är från Skogsvårdsstyrelsen 2001

Utvärderingsrapport
Miljöövervakning på obsytorna1984-2013
. Beskrivning, resultat, utvärdering och framtid. C. Akselsson, G. Pihl Karlsson, P E Karlsson, J Ahlstrand. Skogsstyreslen rapport 1 - 2015.